En flickas bekännelse

Redan som ung flicka så insåg jag att jag var en exhibitionist. I badhuset i mellanstadiet så hoppade jag naken i bassängen. Det blev ett jävla liv för ingenting. Jag njöt av det! Det gick några år och jag fick jobb som fotograf. Mest att plåta unga nakna tjejer som ville visa upp sig. Nästan ingen gjorde det för pengarna. Taskigt betalt om man inte blev en stjärna. Några få blev det och blev ekonomiskt oberoende. Jag blev också nakenfotograferad och gav blanka fan i pengarna, jag fick ju visa vad jag hade. Kolla på nätet idag hur många nakna tjejer som anstränger sig för att visa vad dom har. Alla vill visa fittan av nån anledning. Hellre nakna vackra kroppar.

Alla snygga tjejer i Uppsala läser franska!

Bra sagt! Jag gillar också tjejer! Man rår väl inte för hur man är född! Jag har alltid tyckt om unga flickor sen jag gick i skolan men det höll jag tyst om då. Annars hade jag blivit svårt mobbad! Jag hade en relation en gång med en tjej i klassen. Vi hade rökt opium då. Det var ingen trevlig upplevelse. Jag blev hög som fan! Det var både första och sista gången. Vi hade det skönt några gånger i en sommarkåk men hade det kommit ut så hade vi varit helt körda. Det var ju så fult då. Två unga flickor som älskar varandra. Som tur är så har jag en pappa som älskar mig för den jag är. Tack Far!

Jag vet inte riktigt var jag hör sexuellt hemma. När jag började på Universitetet i Uppsala nyligen: Alla tjejer var ju så vackra. Jag hade svårt att koncentrera mig på undervisningen med alla skönheter omkring mig. Nu vet jag vem jag är: En ung lesbisk flicka. Det är riktigt fult det men det skiter jag i. Jag älskar vem fan jag vill. Nu är det sagt!